Jag gick förbi dig på stan, såg ut som du var glad
du gick med din nya som jag tror du har
och du såg mig nog innan jag vek av
försökte spela cool som att allting var normalt
men i själva verket är jag kvar i mitt skal
och jag vill tränga ut dig men du kommer tillbaks såklart
i mitt sagoland tar du mig i hand igen
inga fler bråk och gråt - där är vi sams igen
och dom spelar våran låt
Tar av oss våra skor och vi tar en liten dans till den
men när jag vaknar upp så saknar jag ditt ansikte
tänker på den dan du stack - för mig: det bara fanns inte
varför kan jag inte bara ta och glömma dig
varför kommer du tillbaks i mina drömmar säg
inatt tänkte jag på när vi gjorde våran grejer
hur blir jag hel igen efter du tog sönder mig
jag tömmer mig över dom ackorden som jag lagt
låter pianot spela ända tills det blir kolsvart
och låter stråkarna ta oss iväg till vår plats
kan inte släppa dig - det enda som jag tänker är att

En gång i tiden var du min, men nu är du bara en dröm
jag ser oss ibland i mitt sagoland där vi ses och umgås en stund
men jag vaknar upp i min ensamhet i vårt så kallade rum
vill bara somna om igen och vakna upp i min dröm

Var ett tag sen vi sågs - har knappt tänkt på det
men för ett tag sen var det vi
vi var en enhet, vi var singular
förenas på en vinterdag - det jag minns finns kvar
inom mig och det brinner svagt
kommer nog alltid vara så för allt jag har
påminner mig om dig och det känns
vill inte sälja sängen men älskling jag skäms
när nån annan ligger i den, det blir så fel
men jag måste gå vidare för egen del
det var mitt egna fel - borde gett mer
men det är lätt att va efterklok - lätt att se
i backspegeln och skilja rätt från fel
måste bara släppa dig innan det växer mer
men i drömmen är det vi mot dom
vi var lyckliga som vin och sång
så jag strosar till en solnedgång
men när jag vaknar är det tomt inombords - vill bara somna om