jag fattar verkligen inte hur en ända skola kan hålla ihopa oss, känns som om centralskolan var vårt band som höll fast oss som nu har gått isönder, jag saknar allt så otroligt mycket.. allt var så mycket bättre och man var så mycket närmare sina vänner då än nu, om jag hade fått börja om på nytt eller spolat tillbaka tiden då den var som bäst hade jag gjort det, för jag vill inte ha det såhär jag vill ha den gamla centralskolan, när man var där ville man bara därifrån men som man säger man inser inte vad man har förlorat förän det är borta.. det är verkligen sant det talessättet.
centralskolan var verkligen den bästa tiden i mitt liv.
kan inte fatta att den tiden verkligen är över, att allt verkligen är slut och att det inte går att göra något åt, vi lever vidare varje dag som går och vi kan inte stanna tiden och stå stil även om det är våran högsta önskan.
när jag sitter och läser denna texten fylls mina ögon av mina tårar för det är så himla synd att allt verkligen är slut.
jag vet inte vad jag ska skriva mer, finner inga ord och ingen mer utväg mer än att leva vidare varje dag som går och tänka att det var bra så länge det varade.